Kanske vill Ulf Kristersson förlora valet
Med skakigt regeringsunderlag och en motståndare med allt starkare förtroendesiffror, vore det kanske skönast för Uffe om han inte vann höstens val.
Höstens val är en riktig rysare. Dag för dag tar regeringsalternativen skarpare form. Resultaten från varje ny opinionsundersökning vägs på guldvåg. Politiska kommentatorer sitter redo att förklara varje förändrad decimal. Men en sak har analyserna låtit bli att ifrågasätta: tänk om Ulf Kristersson inte ens vill vinna valet? Här är tre saker han har all anledning att vara ängslig för:
1. Regeringsunderlaget.
Ulf Kristerssons samarbetspartners är en ständig huvudvärk. Otaliga gånger har han misslyckats att övertala riksdagens högermajoritet att släppa fram en högerregering. När han i höstas skulle utmana regeringens budget stod Centerpartiet utanför förhandlingarna, Liberalerna hoppade av och resten av regeringsunderlaget kunde inte ens enas om en hel budget.
I skarpt läge kunde kärnan av Kristerssons maktbas bara kompromissa fram en reservation som sa nej till några socialdemokratiska budgetposter. Då har vi inte ens rört möjligheten att Moderaterna kan förlora rollen som största högerparti, vilket skulle begränsa Kristerssons handlingsutrymme ännu mer.
2. Oppositionen.
Väldigt lite talar för att Kristersson kan få in alla högerpartierna i sin regering. Det kommer sätta honom i en liknande sits som Januariavtalet: han behöver kompromissa med Centerpartiet och Sverigedemokraterna för att få igenom politik, men de kan skippa ministerposter för att slippa ta ansvar för hela överenskommelsen.
Kristersson lär behöva dras med samarbetspartier som plockar russinen ur kakan och baktalar regeringen stup i kvarten. Samtidigt går Socialdemokraterna som tåget just nu. Förtroendet för Magdalena Andersson är väsentligt högre än för Kristersson. Tobias Baudin personifierar den otroliga kamplust som finns ute i rörelsen. Törs Kristersson ge en så energifylld socialdemokrati en friare oppositionsroll?
3. Ansvaret.
Det kan vara ganska bekvämt att sitta i opposition. Du kan kritisera samhällsutvecklingen utan att behöva ta hänsyn till finansdepartementet. Kristerssons popcornmaskin med nypoppade förslag har gått på högvarv i fyra års tid: bygg ut kärnkraften, skynda på upprustningen av totalförsvaret, sätt ännu fler kriminella i fängelse.
Vem som ska ta miljardnotan för den moderata politiken (medan de rikas skatter sänks) berättar han inte. Väl inne i Rosenbad blir det skarp politik. Det kommer märkas för låginkomsttagare, arbetslösa och sjuka. Vill Kristersson signera de prioriteringarna med sitt namn?
Det vore ju enklare att bara förlora valet i höst, fika med talmannen tills någon annan tar ansvar för landet och smyga ut bakvägen med en schysst riksdagspension.
August Lundin är medlem i SSU och pluggar till lärare