De kallade mig rasist
I våras kom fotbollslegendaren Glenn Hysén ut som sverigedemokrat. Det skapade en hel del reaktioner, då han tre år tidigare totalförnekade att han sympatiserade med partiet. Glenn tycker idag att Jimmie Åkesson har sunda idéer.
Ungefär så tyckte jag själv om Sverigedemokraterna för 16 år sedan. Utifrån min dåvarande världsbild kändes det logiskt. Vi var tvungna att välja – invandring eller skola, invandring eller pension och så vidare. Välfärd stod alltid mot invandring. Vad skulle få kosta?
“Vi måste ta hand om oss själva först” svarade jag ofta när människor ifrågasatte min åsikt. En del kallade mig rasist när de fick reda på mina sverigedemokratiska sympatier. Att bli kallad rasist gjorde inte att jag ändrade mig, utan snarare att jag stärktes i mina åsikter – jag hade rätt och alla andra fel. Det jag tyckte och kände var verkligheten, så som jag såg den.
“I valet 2006 röstade jag på Sverigedemokraterna. Jag ville ”röra runt i grytan””
Jag upplevde, i likhet med Glenn, ingen skillnad mellan vad Socialdemokraterna eller Moderaterna tyckte. För mig var det samma politik. Sverigedemokraterna stack däremot ut.
I valet 2006 röstade jag på Sverigedemokraterna. Jag ville ”röra runt i grytan”, utan att egentligen förstå vad jag röstade på eller varför jag gjorde det, utöver den falska motsättningen mellan invandring och välfärd. Jag saknade källkritik och hade ingen förståelse för konsekvenser och politikens komplexitet.
Glenn Hysén har uttryckt att han är ”totalt ointresserad av politik”. Min slutsats är att han inte förstår konsekvenserna av sitt ställningstagande. Men den som röstar bör även förstå vad det är den röstar på, så även Glenn Hysén.
I nästa val, 2010, röstade jag på Socialdemokraterna. Jag hade genomgått en förhållandevis snabb, men stundtals smärtsam, politisk förflyttning. Den skedde av flera skäl, men en viktig anledning var min dåvarande sambo. Hon ifrågasatte ständigt mina åsikter. När jag svarade med att “alla andra tycker så” kontrade hon med att fråga vilka alla de andra var. Det fick mig att jag borde börja tänka själv och försöka förstå varför jag tyckte som jag gjorde. Det fick att inse jag inte har någon egentlig aning om någonting.
“ Jag började ändra åsikter och värderingar. Men förändring tar tid och kräver också en vilja att förstå. ”
Min dåvarande sambo var också teaterutövare. I Halmstad kommun ville då sittande Alliansen montera ner kulturverksamheten, något Socialdemokraterna inte ville. Hennes ständiga ifrågasättande av mina politiska sympatier, och den uppenbara skillnaden mellan Socialdemokraternas och Moderaternas kulturpolitik på hemmaplan, blev ett politiskt uppvaknande för mig. Jag började ändra åsikter och värderingar. Men förändring tar tid och kräver också en vilja att förstå.
Ett svart hål öppnas under mig och jag visste inte längre vem jag var. Jag som vetat precis vad jag skulle tycka eller tänka, insåg jag att jag inte hade någon egentlig aning om någonting.
För mig var, utöver min sambo, det fackliga engagemanget viktigt för min politiska förflyttning. 2010 blev jag medlem i IF Metall och snart därefter förtroendevald som arbetsplatsombud på min dåvarande arbetsplats. Efter hårda förhandlingar om arbetstid, bildade vi till 2012 företagets första fackklubb. Det togs inte emot väl från varken ägare eller fabrikschef. Jag fick utstå hot och hat från min egen arbetsgivare. Med arbetsrätten på min sida kunde vi gå in i en tre år lång förhandling, utan att jag blev av med jobbet.
Som fackligt förtroendevald fick jag gå en utbildning. Genom den fick jag lära mig om fackföreningarnas uppkomst och historia. Jag började förstå skillnaden på höger och vänsterskalan, skillnaden på rött och blått i politiken och jag insåg att jag hade varit beredd att kasta över 100 års facklig kamp över bord genom att förespråka Sverigedemokraternas politik
Idag kallar ingen mig rasist och jag förstår att riktig förändring kommer från kunskap, förståelse och ett politiskt engagemang – en vilja att förändra och att engagera sig. Det krävs disciplin, tid och ett stort ideellt arbete att driva politik.
Din röst i valet är otroligt värdefull och kommer att påverka. Du behöver förstå det du rösta på. Du behöver ta konsekvensen för din röst. Du äger din röst. Investera den långsiktigt och ta ansvar för den. Politiken bygger på mer än ett uttalande på sociala medier.
Jag hoppas att du, Glenn Hysén, förstår att om Sverigedemokraterna hade varit en del av makten 2012 så hade jag, efter vi bildat fackklubb, inte haft min anställning kvar. Ingen hade vågat ta ställning för schyssta villkor på sin arbetsplats. Tänk på det när du tycker att Jimmie Åkesson har “sunda idéer”.
Kim Petersson är fackligt aktiv i Handelsanställdas förbund och lokalpolitiker för Socialdemokraterna i Halmstad.