Det långsamma våldet
Regeringen har fattat ett beslut om slutförvaret på otillräcklig information. Det långsamma våldet det innebär för oss alla är inte en fråga för framtiden, utan något vi behöver diskutera i nuet.
Vardagen för boende nära Forsmarks kärnkraftverk i norra Uppland innebär ett badrumsskåp fyllt av jodtabletter. En specialtillverkad radio delas ut med syfte att kunna sända akuta meddelanden om kärnkraftsolyckan är framme. Runt Forsmark lever man med rädslan för om radion av misstag sänder ut varningsmeddelanden eller går i gång till följd av ett strömavbrott. För vart ska du fly när luften blir giftig och sakta bryter sönder kroppen inifrån?
Frågor om säkerhet och den hotade freden toppar alla nyhets- och debattforum i dagarna. I mediebruset har redan beslutet om slutförvar för kärnavfall fallit i glömska. När regeringen gav grönt ljus för slutförvar av kärnavfall i Forsmark blottlades en djupgående respektlöshet gentemot kommande generationer.
Rob Nixon, professor i miljöhumaniora vid Princeton, menar att det långsamma våldet, till skillnad från det direkt synliga, drabbar oss gradvis under långa tidsrymder. Som exempel lyfter han USA:s testsprängningar av atombomber på Marshallöarna, men vi kan också se direkta kopplingar till slutförvaret av radioaktivt avfall i Sverige. När det kommer till det långsamma våldet märks inte konsekvenserna direkt, det kan ta generationer innan misstaget uppdagas.
Det långsamma våldet som begås idag kommer att påverka jorden i många tusen år, som när man nu beslutat att bygga slutförvarsanläggningen i Forsmark trots att forskarna är oeniga kring kopparkapslarnas hållbarhet.
Självklart måste politiken ta ansvar och hantera det kärnavfall som producerats. Samtidigt tycks man helt missat den långsiktiga lösningen: att sluta producera restprodukter som kommer att överleva oss alla. Dessutom är experterna eniga: det är inte bråttom. Mellanförvaren är så säkra att det skadliga avfallet kan invänta eniga forskningsresultat. Brådskan kommer från en populistisk vilja visa sig handlingskraftig – vilket resulterar i förhastade beslut med potentiellt katastrofala konsekvenser.
I tider av oroligheter inom Europas gränser blir det tydligt att vår syn på våld måste förändras. Våld kan inte bara ses som en kamp om platser, kroppar och resurser utan måste också innefatta en tidsaspekt. Det långsamma våldet är ett faktum, oavsett om det handlar om global uppvärmning eller om kärnavfall.
Många tycks stolta över att Sverige nu tagit ett beslut. Frågan är vad vi ska vara stolta över. Vi blir först i världen med att kasta oss ut för ett stup med en fallskärm som kanske håller. Regeringen litar blint på fallskärmstillverkaren som garanterar en produkt av toppkvalitet. Om fallskärmen brister och vi faller hejdlöst, är det ändå bara kommande generationer som betalar priset. Vågar du verkligen hoppa?
Nora Wurtzel är frilansande litteraturkritiker och läser en master i litteraturvetenskap. Hon har en förkärlek för svensk arbetarlitteratur och potatis.