SVT-programmet dryper av rasism

Uppdrag Granskning inleder året med ett mörkt avsnitt om stadsdelen Tjärna Ängar i Borlänge. Polisen klassar Tjärna Ängar som ett särskilt utsatt område och avsnittet är tänkt lyfta blicken kring vad som egentligen sker i västra Borlänge.

I stället möts vi av ett reportage där journalister konfronterar barn och ställer ogrundade frågor till förbipasserande. Vad hände med kvalitetsjournalistiken? Där finns ingen plats för denna typ av etiska övertramp.

De som fått mest utrymme i programmet är makthavarna. Polisen, politiker. När trångboddhet diskuteras får vi höra en hyresvärd gissa sig till varför de inte har exakta siffror på hur många som bor i deras lägenheter.

Reportaget har föga förvånande ett färgblint format som befäster stereotypa föreställningar. Efter sändningen har till och med polisen i Borlänge gått ut med en kompletterande bild av situationen. De är missnöjda över att den positiva utvecklingen med ökad polisiär närvaro och minskade brott inte lyftes fram i programmet.

I sin helhet blir avsnittet ett verktyg som kan användas för att underblåsa rasismen mot svensksomalier och stigmatiseringen av riskområden. Det fattas en strukturell granskning och en förståelse för frågans komplexitet. Detta borde vara självklarheter för Sveriges största granskande tv-program.

Vid upprepade tillfällen säger teamet att det är svårt att få kontakt med de boende i området och generellt med människor som bor i riskområden. Ett tips är att inte inleda samtal genom att trycka upp kameror i de boendes ansikten och provokativt fråga varför de inte vill bli filmade.

Det var ofräscht att se på, Uppdrag Granskning.

Yasmine Abdullahi

Yasmine Abdullahi är frilansjournalist och studerar dokumentärfilm.