Panelen tar itu med läsarnas kärleksbryderier

Alla hjärtans dag är här, och med det de sedvanliga funderingarna kring kärlekens natur. Men byggets läsare har åtminstone en stadig relationspanel att luta sig mot.

Redaktionen bad er att ställa frågor om kärleken. Här är svaren.

Måste kärlek vara dyrt?

Lukas de Veen: Jag tänker att kärlek absolut inte behöver kosta så mycket. Om det känns pressat eller dyrt att boka en lyxig middag så kan ju det också ta udden av det roliga. 

Istället kan man ju plocka ihop en picknick, laga en rätt och köpa råvarorna själv. Jag tror det bästa tipset är att göra, eller ge bort, något som känns personligt snarare än flådigt.

Lisa Gemmel: Min största sorg i digitaliseringens tidsålder är att blandbandet inte längre finns. Inget sa kärlek som ett välkurerat kassettband med utvalda låtar som påminner om just den som för närvarande tar emot din kärlek.

De mest genomtänkta ömhetsbetygelserna kostar ofta mer i tid än pengar. Högläsning ur kärlekens favoritbok till ett glas god dryck och tilltugg är mycket bättre än en dyr, stel middag.

Susanna Kierkegaard: Det är klart att det inte måste vara dyrt, lite förnumstig fråga, går liksom inte att svara på utan att antingen låta som en fånig romantiker eller en materialistisk gris. 

Tyvärr älskar jag själv att få presenter så jag hade blivit riktigt besviken om jag fick typ en baguette och termoskaffe på födelsedagen. Om min partner försökt låtsas att “högläsning ur min favoritbok” är en present hade jag blivit rosenrasande.

Vilken är den bästa respektive sämsta kärleksdikten? Och vad tycker vi egentligen om att recitera dikter som en form av uppvaktning?

Lisa: En sak jag lärt mig genom livet är att en människas pinsam är en annan människas mest romantiska idé. Så gillar du att recitera poesi för den du gillar, är det bara att testa!

Susanna: Allt jag vet är jag att jag hade blivit rädd om någon börjat läsa ur Höga visan i Bibeln för mig i romantiskt syfte. Lyssna bara på det här:

Ditt hår är som en flock getter
som strömmar utför Gileads berg.

Dina tänder är som en flock tackor
som stiger ur badet för att klippas,
alla har tvillingar,
ingen är utan lamm.

Som ett klarrött band är dina läppar,
din mun är ljuvlig.

Som ett kluvet granatäpple
skimrar din tinning bakom slöjan.

Som Davids torn är din hals
med rader av stenar,
där tusen sköldar hänger
och kämparnas alla koger.

Dina bröst är som två hjortkalvar,
som gasellens tvillingkid,
betande bland liljor.

Tills vinden vaknar
och skuggorna flyr
vill jag besöka myrraberget,
välluktens kulle.

Lukas: Och jag som just skulle dra till med Höga visan… 

Jag hade nog haft svårt för om någon reciterade någon av romantikerna, typ Wordsworth. Han har inte åldrats väl på uppvaktningsfronten. Men det finns nog människor som skulle gå igång på det.

Jag har nog ingen favorit bland kärleksdikterna. För min del har poesi funkat bäst åt andra hållet, för att läka sår, snarare än för att bevisa min kärlek.

Hur är det egentligen, bör man dejta någon som kallar sig borgerlig eller liberal?

Susanna: Det kan man absolut. Jag har till och med dejtat en britt som jobbade för Torypartiet en gång, men just det är inget jag kan rekommendera. Tror att det är svårare att som progressiv dejta en konservativ person. Borgerlig eller liberal är inget större problem.

Måste dock erkänna att det är skönt att vara tillsammans med någon som man delar värderingar och intressen med. Framför allt för att man då kan diskutera politik utan att fastna i det mest grundläggande.

Lisa: Det här är den ständiga frågan. Hur långt ifrån varandra kan man stå politiskt i en relation? Egentligen ganska långt ifrån varandra, så länge de grundläggande relations- och eventuella familjevärderingar lirar hyfsat. Det går bra att bråka om värnskatten över frukostbordet, så länge man är överens om hur man ska hantera den gemensamma ekonomin. 

Lukas: Det beror väl på lite vad man har för ingång. Jag tror inte så mycket på att gå in i relationen för att förändra personens åsikter, men om man gillar att diskutera och samtidigt ha ömsesidig respekt för varandras olikheter så går det säkert hur bra som helst. Det går ju att hitta till gemensamma nämnare på andra plan än i politiken.

Är kärlek politiskt, i så fall hur?

Lisa: Allt är politiskt. En tvåkönad relation är att ständigt slåss mot patriarkatet. En samkönad eller flersam relation är politisk bara genom att den existerar, tyvärr. Än är samhället inte jämlikt och relationer existerar inte i ett vakuum. Få kärleksrelationer innebär att bara vara. 

Susanna: Kärlek är tidskrävande, därför är det politiskt. Det är ett politiskt val att ägna sig åt sociala relationer eller att slappa tillsammans i stället för att till exempel jobba.

En kille skrev “Love you so much” till mig på sms, jag svarade hans namn + hjärta. Är jag dryg?

Susanna: Jag tycker tvärtom att det låter väldigt generöst! Eftersom du inte svarade “Love you too” förmodar jag att du inte älskar den här personen. Med det i åtanke var det en skonsamt formulerad knuff i rätt riktning.

Lisa: Nä, låter lagom!

Är det ok att ragga på instagram?

Lisa: Det enda sociala mediet jag direkt skulle avråda dig ifrån att ragga på är helvetets förgård Linkedin. Annars är det bara att köra på! Men kom ihåg, ett nej är ett nej, även på insta.

Är Hinge nya Tinder?

Lisa: Hinge? Jag vet knappt hur Tinder fungerar. Nästa fråga!

Susanna: Fördelen med Tinder är väl att alla har det. Då är det svårt att starta något nytt, även om tanken är att skapa något bättre och trevligare. Typ som när Mastodon skulle bli det nya Facebook. Det dog väl efter en halv vecka.

Lukas: Mastodon? 

Fungerar verkligen långdistans? Och vad är era bästa tips för att få det att fungera?

Susanna: Det här är mitt expertområde. Jag har haft distansförhållande i flera år med personen som nu äntligen blivit min sambo, han bodde i Bryssel och innan dess bodde jag i Storbritannien. Vi blev dessutom tillsammans typ en vecka innan han skulle åka hela transsibiriska järnvägen från öst till väst, vilket tog ett tag.

Bästa tipset är att verkligen, verkligen tycka om varandra. Och gärna att ha ett slutdatum för distansen, typ bestämma att båda flyttar till en viss plats inom ett år eller två.

Lisa: Jag är övertygad om att det mesta går med bra kommunikation, ärlighet och en vilja från båda att få relationen att funka.  

Lukas: Jag tror absolut det kan funka med tydliga ramar om vad som gäller och vad distansrelationen innebär. Sen tror jag lite det handlar om var man är i livet. För en del jag känner som levt i en sådan relation har det varit förutsättningen för att det alls ska kunna vara en relation.

Jag misstänker att min fru har inlett en affär. Med ett djur. En liten anka. Vad ska jag göra?

Lukas: Rostat ankbröst? 

Susanna: Jag har en känsla av att det här är på skoj. Om inte – polisanmäl. Det är olagligt att ha romantiska relationer med djur i Sverige.

Lisa: Det är det inte, men det är olagligt att plåga djur, vilket viss del av en relation med djur kan tolkas som.

Susanna: Förlåt, gick på känsla.

Lisa: Det känns som att det borde vara det! Men det ledde till en väldigt obehaglig debatt i riksdagen som innehöll hund, kön och leverpastej att det inte är det. 

Det här var många frågor att nysta i, men jag tänker att jag fokuserar på affären, då resten utreds ovan. Är ni överens om att ni inga andra partners ska hava jämte varandra, bryter hon mot er överenskommelse. Du behöver i så fall prata med din partner om det.

Är det så att ni har andra partners och är ok med det, måste du rannsaka dig själv. Vad är det som skaver? Avundsjuka? Att relationen inte är med en människa? Gå på djupet med dina känslor och prata med din partner när du landat i vad som känns fel. Lycka till!

Hur träffar man folk om man inte vill ha tinder eller liknande?

Susanna: Det är alltid bra att börja på en aktivitet eller gå med i en organisation, där träffar man mycket folk som är intresserade av samma saker som en själv! Typ ett politiskt parti, Naturskyddsföreningen eller ett innebandylag.

Lisa: När jag senast dejtade var det fortfarande lite pinsamt att träffas på nätet. På den tiden träffades folk genom gemensamma vänner, på fester, sina intressen eller i plugget/på jobbet. Man snackade lite, fanns det en vajb hoppades man antingen på att hamna på en gemensam fest snart eller så tog man mod till sig och frågade personen om hen ville gå på dejt.

Lukas: Jag tror också på att titta utanför de typiska dejtingplatserna. Det går säkert fint att träffas via detingsidor och andra platser än tinder, men om man upplever det svårt eller av olika skäl inte vill vara där tror jag mer på neutrala platser som inte nödvändigtvis förknippas med dejtande. Internetforum eller på arbetsplatsen kan funka, även om det senare inte alltid är optimalt. Vill också slå ett slag för singelkvällarna på Livrustkammaren.

Anknyter till kulturdebatt: måste man bjuda på första dejten?

Lisa: Nej, men prata om det innan så att ni är överens.

Susanna: Jag skulle inte råda er att prata om det innan, det låter fruktansvärt. Gå på känsla. Bjud varandra! Tacka ja utan knussel om dejten vill bjuda. Om inte – bjud själv. Har man inte råd att betala för båda föreslår jag att man frågar om man kan dela på notan rakt av, det känns i alla fall väldigt mycket mer romantiskt än att sitta och kolla på kvittot efter vem som köpt vad.

Lukas: Ja, känn av läget. Sen behöver man ju inte göra något som kostar pengar första dejten om ekonomin är tight. Ta en promenad, eller ett bad tillsammans om vädret tillåter. 

Susanna: Om ni ska ta en promenad, se till att vara lite vag gällande slutdestinationen. Kanske är det fantastiskt trevligt, då är det bara att knata på. Men framför allt har du lättare att avvika subtilt om dejten är förskräcklig. Det gäller att vara förberedd på det värsta.

Lisa Gemmel är politisk redaktör på bygget. Lukas de Veen och Susanna Kierkegaard är kulturredaktörer.